jag vet att jag har tystnat..skriver inte här så mkt mer längre...mn jag står just nu vid ett vägskäl där jag inte riktigt vet om jag ska svänga vänster eller höger..vilken väg som e bäst att vandra!? o därför känns d som att d e bättre att jag e tyst tills jag bestämt mej..
d enda jag kan yttra mej om är att allt spårat ur..
jag vill leva sunt, må bra o inte behöva.. (just ja inte yttra mej) ne d viktiga är att jag o barnen mår bra. o just nu e d d jag måste sätta mina tankar på..och välja min väg därefter..
jag e tacksam över alla vänner jag har som stöttar mej! min släkt och familj! d e guld värt för mej att veta att ni finns!´jag hoppas att ni alla andra oxå har sådana speciella människor i era liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar