..101026..

något utöver d vanliga..

jag har alltid klassa mej sj som en riktigt sprallig o glad tjej, ni vet den här som sprider glädje runt sej till andra..jag har alltid varit den som ställt upp på andra, alltid försökt hjälpa till så gott jag kan..jag har alltid sett mej sj som speciell o inte som alla andra..mn detta e jag stolt över! jag vill inte vara som alla andra jag vill ju vara jag! mn någonstans när mitt liv tog fel vändning så gjorde även jag d..jag tappa bort mej sj, jag tappa gnistan, jag tappa bort allt..visste inte hur jag skulle plocka upp mej längre lr var jag skulle hitta stöd..jag bad om hjälp, mn ville inte ta emot den..jag klandra mej sj för allt som hänt o hitta inte längre nån glöd..o detta gick vissa dagar längre än vad andra kan tänka sej o idag ser jag tebax o fortfarande undrar varför jag lät mej sj bli så olycklig!? varför tillät jag mej sj att bryta ner mej? o varför tillät jag andra runt mej styra mej?
under mina 22 år (ifs snart 23) har jag fått uppleva mer missär än vad andra människor någonsin kommer få uppleva.. att en människa fått gå igenom så mkt kan för mej kännas orättvist..mn ändå e jag tacksam över att d e jag, för hellre jag än någon annan..jag önskar ingen detta. min bakgrund hittills har varit ganska mörk, men jag hoppas fortfarande på en ljus framtid. man säger ju att allt har en mening, mn ändå finner man sej sj ofta frågandes varför!? vad har jag tidigare gjort för att förtjäna allt!? mn om man inte finner svar så tror jag d e bättre o försöka släppa o gå vidare o hoppas på den ljusa framtiden. mn släppa taget är lättare sagt än gjort. mn jag gör mitt bästa..att deppa ner mej har jag ju redan gjort förut o jag vet att d inte funkar så d e bättre o hitta d som gör mej lycklig o hålla fast vid d. o sista tiden har jag ändå hittat den inom mej :) o jag känner mej tacksam för d..att den fortfarande finns där..att jag börjar finna den pia jag känner igen, som jag tappade bort i många år är helt underbart! klart jag har mina stunder då jag e väldigt nere fortfarande o tankarna spinner sin egen väg mn att jag ändå kommer ur d o plockar upp mej e d som e huvudsaken.. o man måste tillåta sej sj att reflektera, tillåta sej sj att må dåligt, att gråta ut för när man väl gjort d kan man åter plocka upp sej, le och må bra!
min bakgrund har stärkt mej, o byggt upp mej till den jag är idag mn trots d så önskar jag ingen en lika hård väg som min varit..jag hoppas att andra värdesätter sej sj högre på en gång o inte hamnar där jag va..livet e skört o man har bara ett så ta väl hand om d! lev för stunden och dagen för imorgon kan d vara över!