uppdaterar...

nu tar jag tillfälle i akt o faktiskt sätter mej ner en av alla dessa gånger när jag sitter i tänkandes hetta..mn jag vill inte att folk glömmer bort att ja faktiskt mår bra.. mkt bättre än va ja gjort på flera år mn när ja sitter såhär ensam, lyssnar på musik, me en kaffekopp i handen, barnen sovandes så ja då börjar ja tänka..

jag funderar över allt jag varit me om i mitt liv..alla motgångar, depressioner, sjukdomar, svackor..jag tänker på hur ja blivit behandlad o hur jag behandlat andra. allt jag förlorat men samtidigt allt som jag vunnit..o varje handling snurrar jag runt i huvudet o tänker igenom d o spekulerar. funderar över varför ja agerat som jag gjort..varför ja så ofta låtit mej falla..gjort mej själv illa..varför jag låtit mej vara så sårbar, så liten.. jag undrar om hur många som egentligen vet hur jag behandlat mej själv..hur många som sett..vem fanns där o brydde sej o vilka som finns här nu..o alla som visste..varför räckte ingen en hjälpande hand? lr va d jag som inte tog emot den? inte såg den? o den som gjorde d, va d någon idé när jag vägra o lyssna o vägra tro o ta emot!?
jag vet att jag va som en stängd bok o kommer jag någonsin kunna öppna mej helt o hållet o berätta allt?..ja la upp en leende fasad..men hur många såg igenom allt? hur många visste vad som dagligen snurrade i huvudet på mej, vilken kamp ja haft i mej själv.. o som jag faktiskt lever me än idag, ibland..alla dessa tankar..
då lät ja allt ta över..lät allt annat styra..mn idag e d jag som styr..har lärt mej att flyga på egna vingar, ha egen vilja..o styra mina tankar..fast jag ska inte ljuga..d finns fortfarande dagar då jag faller..o jag kan inget göra..såna dagar e d försent..då har tankarna o allt annat tagit över o då finns d inte annat att göra än ta sej igenom d o börja om från början..o bara d e en kamp! o en önskan om att jag faktiskt tar mej igenom o inte faller för djupt ner igen..
jag vet inte hur många gånger ja varit så nära på att ge upp..kan inte räkna alla mina sömnlösa nätter, all skada mot mej själv.. nu i efterhand när man tänker..vad vann jag på d? jag har väl funnit en ny kraft i mej själv..en styrka o en vilja att klara av d liv jag lever o vilja åstadkomma, göra mej själv o andra stolta..
mitt förflutna kommer aldrig försvinna..jag kommer alltid bära d med mej.. mn idag ska jag vara starkare än sorgen, starkare än rädslan, starkare än psyket (tro mej psyket kan styra mer än vad man tror!), jag ska inte skämmas för att jag mår bra, för jag har rätt att göra d! jag ska inte glömma d jag har..d som får mej att må bra, inte glömma mina drömmar lr att jag har en framtid.. dock ska jag tillåta mej själv att ha dessa dagar för vi alla behöver dem..mn jag hoppas o önskar att d aldrig någonsin tar över igen..o det är en rädsla som jag har nästintill dagligen..kommer dagen då jag faller igen? o vad händer då?
o ja jag mår bra nu..mn allt finns ju där i mej..o hur mkt/lite krävs d för att visarn ska tippa över ti andra sidan!? hur skör e den gränsen? o om d blir fel igen..orkar ja kämpa någe mer då? lr kommer jag ge upp?
o bara att jag tänker såhär bevisar att jag inte till hundra tagit mej igenom allt..men jag e iaf på rätt väg o ska se till att jag inte väljer fel nån mer vid någon korsning..d e dags att jag härmed får vandra rätt. för nu e d väl ändå min tur!?

o mkt e klurigt i mitt liv precis som d här inlägget..o många kommer säkerligen inte förstå.. men d e ett virrvarr mn skillnaden nu till då e att jag funnit lyckan, lyckan i mej själv! o tro mej d e en jäkla stor skillnad! :)