va på middag med klassen igår..lite avslutning eftersom vi e klara med grunden nu.. d går verkligen fort..o roligt har vi! skönt oxå o göra nåt o tänka på annat för en stund d behövde jag..
och barnen har kommit hem..under sånna här stunder när jag känner att jag inte orkar längre o inte riktigt vet hur jag ska ta nästa steg framåt så får jag vara tacksam över att jag har dem..då hittar jag svaret rätt så snabbt..kan jag inte kämpa för min egen del så får man lov att kämpa vidare för dem..dem behöver ju mej! älskar mina busungar! <3
jag vet faktiskt inte hur d kommer sej att jag alltid lyckas skada mej på ett eller annat sätt..d har alltid varit så..jag har alltid varit lite utav en olycksfågel..när jag väl börjar känna lyckan så ser jag till att dra mattan under mej så att den försvinner..om inte nån annan hunnit före.. d e ju rätt dumt o inte tillåta sej själv att må bra...o varför d e så vet jag faktiskt inte..d kanske e att man redan vet från början att motgången kommer så man ser till att man inte mår tipptopp för då känns d inte så farligt i slutändan...kan d va så? men jag skulle hellre må bra..jag älskar verkligen när man känner total lycka.. d e en härlig känsla. så jag hoppas att jag kan komma fram till varför d e såhär..o börja vara o leva som jag vill.. lr kan ju vara så simpelt att jag e så svag som människa att för mej behöver inte en motgång vara så stor för att kännas svår.. d vore ju rätt logiskt d me..
ne ska fortsätta umgås me småttingarna nu..d finaste i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar